Tittar på film, Amelie de Montmartre. Den är fin. Ibland skulle jag vilja bo i Paris, eller mitt i Stockholm, bara att stiga ut några meter och möta massor av folk och intryck. Då behöver man inte ens bestämma att träffa någon, man får känslan av att man varit med folk hela dagen.
I storstäder vågar folk prata, här säger ingen något, känns det som. Kanske ska man sätta sig på tåget och åka långt bara för att någon ska säga något kul till en. Jag kan inte börja prata nämligen.
Nu ska jag kolla vidare.